I morgon tar jag itu med nästa vårtecken. Då är det nämligen dags att damma av cykeln och svinga sig upp på sadel.
Busskortet gäller i dag också. Sedan blir det till att trampa till jobbet.
Och hem. Uppför. Varje dag. I ur och skur.
Äsch, jag har nog ett påfyllnadskort så att jag kan göra en resa då och då, när andan (läs skyfallet) faller på…