…snabbt när
man har roligt.
Så sägs det och det stämmer rätt bra.

Märkligt nog går tiden snabbt även när man inte gör
något som bryter av från vardagslunken. De senaste veckorna har mest varit
fyllda av arbete.
Jag jobbar fokuserat och är följaktligen ganska trött när jag kommer hem.
Energin har inte räckt till mer än hushållssysslorna med lite extra tid till
bull- och semlebak. Det där med att byta bort julgardinerna till något vårlikt
har jag prioriterat bort, tillsammans med vintersådd av morötter och kål,
krafttag i förrådet och lite extra omsorg om tvätthögarna.

Dagarna har en oroväckande förmåga att bara rulla på,
oavsett vad man gör med dem.
Att fylla dem med arbete är inte det sämsta. Jag är väldigt tacksam att jag har
ett heltidsarbete med goa kollegor att gå till (eller snarare åka buss) varje
dag. Men det blir liksom inte så mycket att blogga om…

Varje morgon möter jag dagen genom fönstret vid mitt
skrivbord.
Så här har det sett ut sedan mitten av januari:

12te januari. Sjöräddningen är ute och räddar en grön bänk som någon tyckt platsade bättre på isen än på kajkanten.

13e januari. Det är fortfarande mörkt på mornarna.

14e januari. Skådespel utanför fönstret.

15te januari. Soluppgången kan anas nedanför molnranden.

16e januari. Snöfall.

18e januari. Rodnande himmel.

20e januari. Välkommen solen!

21e januari. Kan man våga räkna med soluppgång varje morgon?

22e januari. Plötsligt är det grått igen.

25:e januari. Dimma.

26e januari. Snabba moln.

27e januari. Slask.

28e januari. Nu kommer solen tillbaka igen.

29e januari. Grått och trist.

1a februari. En liten rosa skiftning ger hopp.

2a februari. Regnvått och tristblått.

3e februari. Vilka färger!

5e februari. Ljuvligt!

8e februari. Blåsigt.

9e februari. Tröstlöst.

12e februari. Hoppet återvänder.

I dag. Sol över isen i Lidan.

Bilderna är inte tagna vid exakt samma tidpunkt varje dag. Men de visar ändå att vi går mot ljusare tider. Nu är det ljust när jag kommer på morgonen och när jag lämnar jobbet på eftermiddagen. Det känns skönt. Och det börjar gro små tankar på trädgårdsodlingar och vårprojekt, och det är alltid ett bra tecken.

Nu ska jag ta med mig dagens följeslagare- huvudvärken, och rulla hem för lite mer vardag.