Det har börjat grönska i vårt hem. De olika tomatsådderna
var först ut och nu har små gröna spinkisar kommit upp av både Tigrella, Tiny
Tim, italiensk busktomat och babyplommontomaten som jag fermenterade frön av
från en köpetomat. Jag sådde i cremefreiche-burkar och satte på locken (perforerade
med en säkerhetsnål) för att slippa vattna för ofta. Medan jag väntade på att
fröna skulle gro fick de bo på golvvärmen i badrummet men nu har de flyttat upp
en våning och står i miniväxthus i allrumsfönstret tillsammans med spetspaprikan
som också var tidig.
I allrumsfönstren finns också ett antal tidiga potatisar av sorten Swift som
står i mjölkpaket och har skjutit rejäla skott vid det här laget.
På tal om skott, så har jag äntligen kunnat börja skörda
krispiga, spänstigt gröna ärtskott från den lilla odlingen i köksfönstret. Jag
har försökt tidigare, med både solrosfrön, ärtor och någon typ av bönor, men
specialmanicken jag har med ett galler som ligger över ett vattentråg för att
man ska kunna odla utan jord, har hittills inte funkat alls. Antingen torkar allt
eller så möglar det. Till slut gav jag upp och la lite jord i en tom ask jag
fått över efter att ha ätit upp ett gäng goda småtomater. Jag placerade ut
vanliga gula ärtor ganska tätt och sprinklade över lite mer jord innan jag vattnade
och ställde dem i fönstret med ett lager plastfolie över. Nu har jag kunnat äta
skott på frukostmackan flera dagar i rad.
I tvättstugan står ytterligare ett miniväxthus. Det är fullt
av penséer. De ska snart få lämna lysröret och flytta upp till den äkta solen i
allrummet. De har stannat av i växten men borde vara så pass tåliga att jag
vågar utsätta dem för lite verklighet.
Lite tuffare verklighet har växterna i uterummet. De utsätts
omväxlande för gassande sol och temperaturer upp mot 30 grader och däremellan
nattkyla och bara några få plus. I uterummet samsas två vita pelargoner, en och
en halv silverek (den halva har bott ute i kruka i vinter och är förmodligen
död), en övervintrad tomat av okänt ursprung (uppgrävd från en av
entrérabatterna) och så min största glädje där ute – fikonbusken. Den är ful
som stryk med bara tre eller fyra krumma grenar som hänger nedanför krukkanten,
men nu börjar bladen spricka fram och förvandlar den fula ankungen till, om
inte en svan så åtminstone något betydligt skönare än bara de där kala stjälkarna.
Jag väntar på att gyllenbären och purjolöken ska visa
sig. De står någorlunda mörkt på badrumsgolvet. Jag hoppas de vill upp innan
påsk för sedan är det dags att så luktärter, gurka, prydnadspumpor och diverse
blommor.
