I morse var det inte kul att heta lilla Svalan. Hon ville inte gå till skola för de har inte tillräckligt mycket roligt där.
Och det kom hon fram till efter att ha blivit sur på mig fler gånger än jag kan räkna.
Hon var så jobbig att jag faktiskt drog en lättnadens suck när jag äntligen lyckats lämna av henne vid skolan. Så brukar det inte vara, men just idag fick jag verkligen anstränga mig för att inte tappa humöret.
Mitt gamla mantra “Jag är den vuxne, jag är den vuxne, jag är den vuxne” kom väl till pass igen.
