Nu får det bli ett bildrikt inlägg till, innan jag tar kväll.
Jag vill ju såklart visa några bilder från påsken. Det lär inte bli mycket ägg, men en hel del hår…
Innan vi for till Ludvika var jag långhårig och grann.
Det här kortet har Guldgossen tagit. Han har vissa talanger som fotograf. Jag är inte alltid lika nöjd med Förundersökningsledaren bilder.
Särskilt missnöjd var jag innan jag kom på att jag kunde hiva upp handduken såpass långt att kärlekshandtagen på ryggen doldes.
Direkt efter sushimiddagen på långfredagen fick jag Falunsystern att plocka fram saxen. Guldgossen var behjälplig också, och bistod med en rulle toapapper. Näsan läckte nämligen envist av förkylningen och jag hann med många snytningar innan frisören var klar.
Notera hur jag käckt håller upp högerhanden för att dölja näsan. Jag har stoppat in en stor papperstuss i ena näsborren, för att slippa det värsta läckaget, och jag ville inte riktigt visa upp detta på bild.
Nu är det påskafton. Jag är klippt och tonad och stylar framför kameran. Det är svårt att fatta att det här var det foto som blev bäst av de femtioelva jag tvingade Förundersökningsledaren att ta…
…särskilt när man jämför med det här kortet som Guldgossen brände av i förbigående i köket, underifrån, när jag var oförberedd, och lite varmrosig. Men håll med om att jag ser mycket naturligare ut från den här vinkeln.
I köket var jag som vanligt i mitt esse. Jag fick tillåtelsen att fixa efterrätten på Falunsysterns grillkalas på påskafton. Vi var 18 personer. Alla åt inte marängbon med citronkräm och vispgrädde, så några blev turligt nog över till påskdagen.
På lördag förmiddag hade vi en riktig fotosession med Förundersökningsledaren som proffsfotograf, Falunsystern och hennes mans fina vägg som bakgrund, och oplanerat matchande kläder.
Här är några av fotografierna.
Mamma, Falunsystern och jag.
I slutet kom jag på att jag kunde dölja min stora byst bakom Falusysterns rygg. Jag ser lite påsättlig ut men det var det värt.
Förundersökningsledaren tog några syskonbilder också och jag saknade Italiensystern lite extra just då.
Det är ju inte så ofta vi träffas, och när vi väl gör det så brukar vi ha fullt upp med annat (mat, barn och prat) än att styla framför kameran.
Till sist ett kort på helgens värdar som ställde upp på att bli invaderade av hela Zätafamiljen plus min mamma.
