I flera veckor har jag lovat lilla Svalan att vi ska så hennes sommarblommor. Hon har själv fått välja ut en fröpåse i affären och förväntan har varit lika lång som stor.
Först skyllde jag på att jag inte hade någon såjord.
Sedan skyllde jag på att det skulle bli påsk och vi inte kunde åka ifrån de omsorgskrävande små nysåddingarna.
Sedan tog argumenten slut och i går kväll hjälpte jag henne att så en massa småkrukor med “Balsaminer”. De ser rätt svulstiga ut på kortet på fröpåsen. Inte alls i min smak. Men lilla Svalan älskar sina små frön och jag tror hon kommer vattna dem varje dag.
Som tack för att jag ställde upp och hjälpte henne så i går lovade hon att hjälpa mig tillbaka. Hon erbjöd sig att gå till affären och köpa en citron så att jag kunde göra gott citronvatten till middagen. Jag tror inte hon förstod vilken enorm uppoffring erbjudandet innebar. Det tar två timmar att gå till affären – och två timmar hem.
Jag fick henne att nöja sig med att skriva upp “sitron” på inköpslistan.
