Det var så mycket folk på Willys när jag handlade i går att jag till och med fick stå i kö för att komma intill godiset.
Och alla verkade ha drabbats av köphysterin. Framme vid kassan ringlade sig kön lång med rågade kundvagnar. Jag kände mig udda när jag stod med en liten röd korg dinglande på armen.
Mannen framför mig hade fyllt fem godisburkar ända upp till locket. Runt omkring mig stod fler män, kvinnor och… många män faktiskt… med massvis med godis i sina vagnar.
Hur mycket godis äts det egentligen i Sverige vid påsk? Hur mycket äts det bara i Lidköping? Hur mycket godis säljer Willys i Lidköping en askonsdag?
Jag började känna mig vimmelkantig och lite skör. Köphysterin gränsade till upploppsstämning när folk suckade över de långa köerna, körde armbågarna i varandras sidor och kundvagnarnas stålrör i de framförvarandes hälsenor.
Till slut snappade jag åt mig en bok från pocketstället och skärmade av omvärlden under de tio minuter det tog för mig att komma fram till kassan.
Det råkade bli Emma Hambergs “Baddaren“. Jag bläddrade lite förstrött och kom fram till att det här är en bok jag måste köpa.
