Jag har blivit en riktig curlingmamma.
Ta det här med fruktstundsfrukten till exempel.
Det började med ett oskalat äpple i väskan. Inga konstigheter. Inget mankemang.
Efter ett tag började jag smyga ner en banan emellanåt. En banan med en liten hälsning till lilla Svalan. Jag intalade mig att det var pedagogiskt och uppmuntrade hennes intresse för att läsa.
När lilla Svalan tröttnat på bananerna var det äpplen som gällde igen. I klyftor. Skalade. Med borttaget kärnhus.
Och nu har vi kommit på att barnen står sig bättre om de får med sig en macka till fruktstunden. Eller två mackor.
Fast Guldgossen vill ha två mackor och en morot, och lilla Svalan vill ha en macka och ett äpple. Smörgåsen ska vara vikt på ett speciellt sätt och äpplet ska vara skalat och kärnhusfritt, med klyftorna uppradade med skalsidan åt samma håll, inslaget i glapack.
Nu skulle man kunna tro att jag är precis hur dum som helst.
*
*
Men det är jag inte.
Det handlar om att ge och ta. Och inte bara om att jag ger och barnen tar. Nej, ibland är det faktiskt tvärtom också.
Ta häromkvällen till exempel, några dagar innan lilla Svalan trillade och bröt armen. Jag var trött och huvudvärkig och gick och la mig tidigt. Både Guldgossen och lilla Svalan höll mig sällskap i sängen medan jag läste en stund för dem. När de var på väg till sina egna sängar upptäckte jag att jag glömt ta med mig min bok från nedervåningen. Jag frågade lilla Svalan om hon ville hämta den åt mig. Det kunde hon tänka sig om hon fick betalt i form av två långa kramar och tre pussar. En win-win-situation för mig alltså!
Sedan lyckades jag även övertala henne till att ligga kvar i min säng och hålla mig varm tills jag somnade. Jag älskar levande element så det där är klart värt lite extra omsorg i fruktlådan på mornarna.
Det är förresten inte bara barnen jag curlar. Jag brukar ägna en kvart varje morgon åt att skära grönsaker och frukt till mig själv också.
I går morse höll jag på så länge att vi kom för sent. Jag skar och skar och ropade små peppande uppmaningar upp till andravåningen:
-Ni måste borsta tänderna själva.
-Har du bytt om nu lilla Svalan?
-Stäng av datorn Guldgossen.
-Nu är det bara tre minuter kvar, är ni klara med allt nu?
När vi väl satt i bilen var jag tydlig med att förklara att det var mitt fel att vi blivit försenade. Men jag berättade inte att det berodde på att jag curlar mig själv.
