I dag lyser solen in genom det stora fönstret vid mitt
skrivbord på jobbet och värmer så gott, trots persienner, att jag till och med
plockat av mig tröjan.
Jag är lite gramse på solen som inte tycks ha fattat att den
ska lysa på helgen också.
I lördags var jag ute i trädgården och satte upp limringar runt äpple-,
plommon- och bigarråträdet. Det var rätt pyssligt och kletigt och kallt.
Återigen upptäckte jag hur behändigt det skulle varit om jag haft tre händer i
stället för bara två.
Limringarna ska förhoppningsvis hindra svartmyrorna från att kila upp i träden.
Och utan svartmyror som kånkar runt på och pysslar om lössen, så finns det en
liten chans att lusinvasionen inte blir lika omfattande i år som förra året.
Myrorna håller sig med löss, precis som bönderna håller sig med kor. De mjölkar
dem på det sockersöta bajs som lössen släpper ut efter att ha processat sav
eller vad det nu är de suger i sig från bladen.
Och för att lusstammen ska öka bär de runt på lössen och placerar ut dem
på nya platser i träden så att de ska ha utrymme att föröka sig så mycket som
möjligt.
När jag ändå var ute i trädgården passade jag på att strö ut
lite blodmjöl på de vårlökar som börjar titta upp ur marken. Både tulpaner,
krokus, pärlhyacinter och iris är på gång. Blodmjöl är kväverik, snabbverkande
näring som ska ge lökarna en extra skjuts så att de orkar blomma fint för mig i
vår. Dessutom har det en avskräckande lukt, i alla fall om man är rådjur eller
hare. Själv kände jag inte mycket av lukten, trots att jag spred det finkorniga
blodmjölksdammet i motvind. Inte så smart!
Smart var jag dock, i alla fall enligt eget tycke, när
jag samlade in harpluttarna som låg och skräpade bland hallonen, under vinbären
och träden. Nu ligger de på tork i en kartong som ändå skulle slängas.
Så fort jag orkar och hinner ska jag så tomater och då inbillar jag mig att det
kan vara bra att stoppa ner en liten plutt i botten på krukan, så har
tomatplantorna lite näring att längta till när rötterna börjar växa.
