När jag vaknar är världen återigen vintervit. Det som tidigare var gamla smältande snöhögar, överdragna med kommunens halka-inte-lilla-vän-grus, är nu fräscht vita snödrivor, inte mer än några timmar gamla.

Våren har fått på pälsen ännu en gång, och det lär inte vara sista gången för i år heller. Jag har inte hört lärkans glada drill än.

Ett vårtecken för stadsbarn såg jag i alla fall i går när gula sopborstbilar var ute på cykelbanorna och samlade ihop allt det där gruset som inte behövs längre.
I dag har andra gula bilar varit igång tidigt för att lägga tillbaka gruset på gatorna igen, ovanpå snön.