Jag hör till den andel av den kvinnliga populationen som inte sminkar mig särskilt ofta. Jag tycker huden blir lite ledsen efteråt och dessutom är jag inte särskilt bra på det, förmodligen för att jag inte får tillräcklig övning.
De gånger jag väl tar fram paletten brukar det ske under devisen “The more, the merrier”. I dag har jag till exempel använt champanjefärgat puder, rostrött rouge, stålblå kajalpenna, en vitbeige skimmerskugga strax under ögonbrynet, tre olika lila nyanser av ögonskugga, och så förstås en svart maskara.
När jag granskar slutresultatet är det svårt att inte dra paralleller till en julgran i februari – avbarrad men med allt glitter och alla färggranna kulor kvar.
Det är tur att jag har ett arbete som enbart består i telefonkontakter. Och mina stackars arbetskamrater har nog vant sig vid det här laget. Annars kan jag ju alltid trä en papperspåse över huvudet under fikarasterna.
