Om det inte vore för mitt välutvecklade sinne för humor och förmågan att uppskatta ironi, så skulle jag förmodligen vara ganska deppig just nu.
I morse, när jag smög ner i köket för att njuta mitt nybakade bröd, upptäckte jag att bakmaskinen gått sönder. Förmodligen måste jag ha satt i bakbunken fel för snurrsaken i botten av maskinen var söndertrasad av att inte ha kunnat gripa tag i gängorna utanpå bakbunken. Snurrsaken är av plast så den är väldigt trasig och fullkomligt olagbar. Med tanke på bakmaskinens aktningsvärda ålder så lär det inte gå att köpa någon reservdel heller.
Håll med om att det är drypande ironiskt att jag först skriver ett hyllningsinlägg om min gamla bakmaskin som fortfarande producerar så gott bröd, för att i nästa inlägg konstatera att den är död. “Länge leve…” skrev jag visst också!
