Har tagit med mig en bok till jobbet, för att kunna fördriva tiden under lunchrasten om jag skulle råka bli utan trevligt sällskap (händer visserligen nästan aldrig, men ifall…).
Boken heter “När ingen annan ser” och är skriven av Duncan Fairhurst. Det är ytterligare en i raden av alla dessa levnadsöden, en sann berättelse om en pojke som blev sexuellt utnyttjad av sin far.
Jag har tagit mig igenom halva boken och de sexuella övergreppen har just slutat. Jag är lite nyfiken på vad andra halvan ska handla om.
För övrigt lämnar boken mig märkligt oberörd. Jag tror det beror på att Duncan är pojken i boken. Han ger inte intrycket av att vara en van författare och har inte kunskap om hur man lägger orden eller bygger upp en berättelse för att den ska bita tag.
Det förekommer inga felaktigheter eller uppenbara brister. Det är bara det att den saknar det där lilla extra som gör att texten flyter och historien lämnar spår.
Med andra ord är det en perfekt bok att ta med till jobbet. Den är inte svår att lägga ifrån sig när rasten är slut och det finns ingen risk att jag ska börja gråta eller skämma ut mig på något sätt.
