Onsdag 26/1-11:
Den här veckan ska jag vara med på två kundbesök. Ett på tisdag och ett på torsdag. Ett är med lunch och ett utan.
I tisdags morse trodde jag att det var dags för lunchmötet så jag tog inte med någon matlåda till jobbet. Naturligtvis var det tvärtom!
Turligt nog skulle åldernojjiga kollegan (som bestämt hävdar att hon inte har några åldernojjor) åka till Framnäs och shoppa på lunchen, så jag följde med för att botanisera bland lunchutbudet på ICA. Det fanns färdiga sallader, mackor och annat mumsigt att plocka med sig, men allt kostade pengar. För mycket pengar. Jag har en extremt snål sida som har en förmåga att poppa upp då och då, speciellt när det gäller att köpa saker till mig själv och i tidspressade situationer.
Alltså gick jag förbi alla lockande luncher och hamnade bland mejeriprodukterna. En burk yoghurt och så en chibatta med soltorkade tomater och jag kom undan med 14 kr. Phu!
Ett annat slags ”phu” fick jag vara med om när jag kom hem från jobbet och stressade igång med matlagningen. Förundersökningsledaren skulle komma hem lite senare och jag ämnade bege mig till badhuset för att simma en timma så fort jag och barnen ätit middag.
När jag slagit in en finfin bit torsk i folie och fått in fisken i ugnen blev jag plötsligen matt och svag. Jag kallsvettades och kunde knappt stå på benen. Kroppen reagerade ungefär som den gör efter tre dagars intensiv maginfluensa. Det finns liksom ingen kräm kvar.
Kroppen ville svimma ner på golvet men hjärnan tog med sig kroppen och satte sig på en stol. När världen stabiliserats något stoppade jag i mig en pepparkaka och inbillade mig att jag var fit for fight igen.
Det var jag naturligtvis inte.
Matlagningen tog längre tid än beräknat, att äta tog längre tid än jag trott (för maten var så god att jag blev tvungen att njuta ner den sakta) och att duka av och förhöra Guldgossen på astronomi (eller var det astrologi? En av uppgifterna han skulle kunna var just vad som var vilket. Jag tror Guldgossen har bättre koll på det där än jag.) tog längre tid är förväntat.
Summa summarum så kom jag aldrig i väg till badhuset. Det hade bara blivit knappt en halvtimma i bassängen och då är det inte lönt att stressa fram och tillbaka. Dessutom kostar det ju både bensinpengar och simpengar och jag är ju som bekant en snåljåp.
