I eftermiddag var jag med lilla Svalan hos samma fantastiskt trevliga sjuksköterska som jag träffade i fredags.
Förundersökningsledaren och jag var lite oroliga att jag smittat henne eftersom hon också har ont i halsen.
Lilla Svalan var minst lika duktig som jag vid halsprovet. Hon fick ligga på en brits och låg stilla och gapade lagom stort. Sköterskan var snabb och det hela var strax överståndet.
-Vad duktig du var lilla Svalan, sa sköterskan.
-Ja, men det kändes som om du stack in den där pinnen flera meter.
Efteråt berättade lilla Svalan att hon hade gjort sig en bild av hur det hela skulle gå till och jag förstår att hon blev positivt överraskad av att bara behöva träffa den trevliga Eva.
Hon hade trott att det skulle stå en hel armé av vitklädda läkare runt britsen och stirra på henne. En skulle hålla fast hennes huvud medan en annan tog det läskiga provet.
Efter att ha hört lilla Svalans vision förstår jag inte att hon ens stannade kvar i rummet när det blev dags för halsprovet.
När provresultatet kom konstaterade lilla Svalan glatt:
-Jag har inte halsfluff!
