Fy så trött jag blev efter min första arbetsdag på länge. Jag kanske inte är riktigt frisk ändå. Inte med de där golfbollsstora mandlarna som jag ständigt men fåfängt försöker svälja ner.

Men i morgon mår jag säkert bättre (tänker Klämäcka Zäta). I morgon måste jag förresten må bättre för då ska jag ta med mig Guldgossen till sjukhuset för hasselnötsprovokation. Det låter så läskigt tycker jag.

Vi vet att Guldgossen är allergisk mot nötter. Eftersom han var så väldigt allergisk mot mjölk och även ägg när han var liten, så har sjukvården åde pricktestat och tagit blodprov för att kolla upp eventuella andra allergier. Det var så vi fick veta att han är allergisk mot bland annat hasselnötter.

I morgon ska Guldgossen få hasselnötter insprutade direkt i blodet för att avgöra hur pass allergisk han är. Ja, riktigt så går det kanske inte till, det är väl förhoppningsvis någon vätska de ska spruta in, men i alla fall.
Jag ser liksom framför mig hur Guldgossen får ett anafylatiskt anfall (det heter inte så men jag orkade inte googla fram rätt ord) och hur personalen på sjukhuset kommer rusande ur vrårna och kör in en adrenalinspruta rätt i hjärtat på honom, så där som Tom Cruise gjorde på en annan agent i början av en av Mission Impossible-filmerna. Då var de visserligen inte på ett sjukhus utan i en helikopter som stod under beskjutning mitt inne i ett stort fält med vindkraftverk, så det kanske var aningen mer dramatiskt i filmen, men i alla fall, ni greppar bilden…

När Guldgossen var liten hade vi ständigt en sådan där adrenalinspruta med oss. Han var ju så väldigt allergisk mot mjölk att han kunde dö om han råkade få lite i sig. Vi skulle dock inte ha behövt spetsa honom i hjärtat. Ett lår räckte gott och väl.
Och tack och lov behövde vi aldrig göra det alls. Det var bara en barnläkare på KSS i Skövde som gav honom en adrenalinspruta när vi kom dit efter Guldgossens allergichock. Då hade det gått flera timmar sedan Guldgossen fått i sig den ödestigra köpegröten och med min hjälp, för egen kraft och förmodligen främst genom Herrens försorg överlevt.

Men allt det där har jag redan skrivit om en gång och ältande är inte min normala melodi. Nu ska jag bara göra lite nytta här hemma medan Förundersökningsledaren är och jobbar med de sista kablarna i den renoverade kyrkan och sedan ska jag gå och lägga mig. Jag har sovit urkasst de tre senaste nätterna och god sömn är läkedom för både kropp och själ.