Ursprungsplanen var att låta barnen sova över hos mina föräldrar natten till i dag.
Den reviderade upplagen blev att bara lilla Svalan sov över.

När vi lämnade av Italiensystern och hennes man efter en underbar julbordskväll fylld av mat och skratt, ville Guldgossen följa med oss hem igen. Det fick han naturligtvis. Han är fortfarande rejält förkyld och då sover man bäst hemma.

Jag har också blivit mer och mer förkyld de senaste dagarna. Nu har jag ont i halsen, är snuvig och har en lättare huvudvärk. Jag vaknade några gånger under natten av huvudvärk och mensvärk men var inte så ledsen för det eftersom jag visste att jag skulle få sovmorgon. Det var bara Förundersökningsledaren som behövde kliva upp vid sex efter för få timmars sömn och ge sig ut på vintervägarna till jobbet. Jag skulle kunna ligga kvar i min säng och sova ytterligare några timmar.

Trodde hon ja!

När Förundersökningsledaren gick upp vaknade jag naturligtvis, och sedan var det omöjligt att somna om. Mensvärk, huvudvärk och all den goda maten från kvällen innan tävlade alla om att hålla mig vaken. Jag tror det blev jämt skägg dem emellan.

Inte förrän Guldgossen vaknat vid halv nio lyckades jag slumra till en stund. Han var snäll nog att låta mig sova även om han ofrivilligt väckte mig några gånger med sin hosta. Jag klev inte ur sängen förrän kvart i elva och då hade jag uppskattningsvis lyckats snika till mig ungefär en och en halv timmas sömn.

Nu har vi ätit en sen frukost och jag har förlängt listan över saker jag måste hinna innan julafton men jag orkar inte börja beta av den. Livmodern krampar och känner jag den rätt kommer den fortsätta pina mig under större delen av dagen. Jag sitter som en hösäck och stirrar rakt fram medan snöflingor sakta dalar utanför fönstret och klockan irriterande nog redan pekar ut mitten av dagen.