Förundersökningsledaren och jag satt och pratade julklappar i går och kom fram till att vi inte behöver köpa några till varandra i år. Jag föreslog att vi kunde köpa något vi behöver till oss själva i stället. Jag vill ha en ny baddräkt och Förundersökningsledaren vill ha… Vad vill Förundersökningsledaren ha? Jag tyckte han kunde slå in den dyra snösläden som han vill köpa som julklapp till sig själv, men han var inte alls med på noterna där.
I stället fick jag lova att inte bli lika ledsen som ett annat år när vi bestämt att inte köpa julklappar till varann och Förundersökningsledaren faktiskt inte heller gjorde det!
Lite senare på kvällen kom Förundersökningsledaren och störde mig och barnen när vi tittade på Robinson. Han hade nämligen kommit på något han skulle kunna köpa till mig och som jag förmodligen önskade mig. Jag röt åt honom att vara tyst och när vi tittat klart berättade jag att han gärna får köpa en julklapp till mig.
Nu är bara frågan – måste jag köpa en julklapp till Förundersökningsledaren och hur ledsen blir han om han får en snösläde?
Åh, dessa karlar. Att de inte kan fatta vad vi vill utan att vi behöver skriva det på näsan på dem. De borde ju kunna fatta även om vi själva velar och våpar och inte vet! Eller!
Bra taktik där att ryta åt honom vid den frågan… Hahaha.
Åh, lilla gumman, klart du blev ledsen att du inte fick några julklappar när ni hade bestämt just det. Obs ej ironi. Jag hade också blivit det. Igår sa Pelle till mig, efter att ha köpt de där snordyra kängorna till mig:
“Du får ju aldrig blommor av mig. Men du vill ju inte ha det.”
Och då sa jag:
“… nej..?”