Jag måste ha levt i något slags nyhetsvakuum senaste veckan. När jag slog på TV:n en liten stund i går kväll medan jag borstade tänderna innan jag skulle ge mig iväg och sjunga på Alfakursavslutning, råkade jag få se ett inslag om översvämningseländet i Småland.
Stackars människor säger jag bara. En räddningsledaren stod kallsvettig och berättade att de var tvugna att prioritera samhällsviktiga ställen som gruppboenden och el- och vattenförsörjning, och därmed prioritera bort enskilda villaägare.
De intervjuade kvinnan i en familj som blivit helt isolerade på grund av översvämningen. På reporterns fråga uppgav hon att de hade mat så de klarar sig till lördag och att räddningstjänsten sedan lovat komma över per flotte med lite livsnödvändigt livsmedel.
-Lite kaffe och sådär!
Mitt i allt elände kunde jag inte låta bli utan att dra på munnen. Det är så typiskt den vanlige svensken. Kaffet är den allra viktigaste, nästan livsuppehållande ingrediensen i livet.
