I går kväll var jag fenomenalt driftig. Det har inte hänt på länge.
Jag slutade jobbet vid fem. Kom hem och åt middag med familjen samtidigt som jag lyssnade på lilla Svalan, Guldgossen och Förundersökningsledaren som alla talade intensivt och engagerat, alla om var sin sak.
Lilla Svalan berättade att hon råkat få en okänd svamp i munnen när hon låg på marken i skogen under skoldagen. Hon hade spottat ut den så snabbt som möjligt men var ändå orolig för att hon blivit förgiftad. Jag fick en lång utläggning om hur det gått till när svampen hamnade i hennes mun men blev ärligt talat inte så mycket klokare för det.
Guldgossen hade något mycket viktigt att berätta. Han hade nämligen öppnat ett brev som var adresserat till mig och upptäckt att jag kunde få byta ut mitt Expertkort till ett Coop MedMera-kort och få 1% i återbäring. Nu ville han läsa hela brevet och förklara fördelarna för mig. Och det var väldigt viktigt att han fick göra det NU.
Förundersökningsledaren malde vidare om vår falerade internetuppkoppling, orsaker och åtgärder och beklagade sig över att han var tvungen att kasta i sig maten för att hinna åka till Dabus och köpa en ny router innan klockan sex. Hur skulle han hinna, och skulle det verkligen hjälpa?
Under tiden som familjen pratade på ringde jag runt till några föräldrar för att samordna skjutsandet och hämtandet av lilla Svalan. Det var nämligen Royal Rangers för henne i går kväll. Resultatet av telefonerandet blev att jag skulle hämta hem lilla Svalan och ett annat barn när Royal slutade vid halv åtta.
Jag blev riktigt yr i skallen av all information min familj försökte klämma in i mig och det var en lättnad när Förundersökningsledaren gav sig i väg. Strax därefter kom skjutsen till lilla Svalan och det blev bara jag och Guldgossen kvar.
Jag började förbereda ett kakbak samtidigt som jag hjälpte Guldgossen med engelskaläxan.
Sedan bakade jag havreflarn och lyssnade till Guldgossen som spelade bas och förmanade honom att inte slå i den långa halsen (på basen).
Det var vådligt länge sedan jag bakade havreflarn. Jag hade förträngt hur mycket smeten flyter ut i ugnen. Nio matskedsstora klickar på en plåt blev en enda stor kaka. Jag fick skära sönder plattan till lagomstora bitar men det var ett kletigt och varmt hantverke.
På nästa plåt la jag bara fem klickar och trodde jag skulle ha bättre tur men de flöt ut de också.
Eftersom jag nästan bränt mig på den första plåten lät jag den andra svalna lite innan jag tog mig an att göra lagomstora kakor. Tyvärr väntade jag lite för länge så smeten hann bli stenhård. Det blev inga fyrkantiga fina kakor utan mer som ojämna flak. Guldgossen och jag provsmakade och kakorna fick godkänt. Jag lämnade de fula kakorna hemma och la de bättre i en burk att ta med till jobbet.
Sedan förberedda jag nästa kakbak och for och hämtade lilla Svalan och hennes kompis i Örslösa.
När jag kom hem satte jag fart på barnen för att de skulle göra sina kvällsbestyr och sedan bakade jag 40 kolakakor samtidigt som jag tittade på första halvan av Robinson på den lilla lilla TV.n i köket. Det är egentligen en sån där fotoram som visar digitala bilder men vi kan även på in TV på den.
Så fort alla kakor var ute ur ugnen gick jag upp till barnen och såg klart Robinson samtidigt som jag vek tvätt och nattade barnen.
När jag gick och la mig upptäckte jag att jag fått en ny rynka under ena ögat.
Jag är är nog för gammal för att ruscha runt och låtsas att jag är 25 år.
