I går morses, tjugo i åtta, kom jag kvittrande glad in till kollegorna i glasburen och berättade att klockan elva skulle jag minsann träffa sjukgymnasten för en förnyad omgång fottortyr.
Runt klockan tio tittade jag på klockan var och varannan minut för att verkligen ha koll på tiden.
Klockan halv elva visste jag att det inte var långt kvar.
Klockan tjugo i elva funderade jag på om jag skulle gå på toa innan sjukgymnastbesöket eller om jag kunde hålla mig till efteråt.
Klockan kvart i elva glömde jag bort att jag skulle träffa världens sötaste sjukgymnast om en kvart. Jag var så uppslukad av det arbete jag just utförde att allt annat runt omkring försvann.
Klockan halv tolv kom jag tillbaka till verkligheten och insåg att jag missat mitt möte.
Jag har fått en ny tid i dag klockan tio över åtta. Sjukgymnastens kollega tyckte att det kanske var bäst att ta det direkt på morgonen så att jag inte skulle glömma av det igen…
