I natt har jag varit uppe och ställt tillbaka alla klockor en timma. Exakt klockan 4 som seden påbjuder.

Nej, jag skojar bara. Datorklockan och Förundersökningledarens världsursstyrda väckarklocka har ställt om sig själva, resten av klockorna i huset tror fortfarande att dagen är en timma längre liden.

Däremot har jag inte sovit så bra i natt, trots utebliven klockvridarrunda. En bitsk träningsvärk i benen och en molande mensvärk i livmodern har tävlat om att hålla mig vaken. Jag tror de vann båda två. För trekvart sen gav jag upp och satte mig på toa och läste en nypåbörjad bok – “De samvetslösa”. Jag kommer inte ihåg vad författaren heter. Den handlar om två syskon som bevittnar en avrättning på en camping. De blir upptäckta av förövarna och flyr. Jag har kommit så långt som att sheriffen i staden ska ordna skallgång och de som utfört mordet på campingen är pensionerade poliser som erbjudit sig att delta i skallgången.

Men nu får boken anstå ett slag. Jag hade tänkt förbereda lunchen i stället. Jag har för första gången i livet köpt färska lasagneplattor och tänkte laga lasagne. Det tar ju en stund och när vi kommer hem från kyrkan lär vi vara hungriga, så det är bäst att förbereda så långt som möjligt.