Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Det är svårt att vara förälder. Det är så mycket småpill som ska kommas ihåg.
Det är naglar som ska klippas och rensas, hår som ska borstas, öron och magar som ska smörjas, armveck som ska ses över, tår som ska baddas, läppar som ska cerateras…
Lilla Svalan kan vara ganska duktig på att komma ihåg sina kroppsåkommor men Guldgossen känner bara av om det skaver eller gör ont.
Comments are closed.
Ja, varför är det så? Att man mäter sina föräldraframgångar i hur ofta man kommer ihåg att smörja torr hud eller hur långa naglar barnen har, hellre än att uppskatta sina insatser när man ser att barnen är glada och lyckliga. Det är ju fullkomligt vansinnigt.
I går kom Guldgossen hem från skolan och hade fått en salva av skolsköterskan att smörja på sitt ena öra. Det var nämligen så torrt att det blivit infekterat och sved. Jag fick genast mycket dåligt samvete och beslöt på stående fot att smörja morgon och kväll… Det hade varit bättre att jag beslutat mig för att sluta nojja.
Eller hur!? Småpill (bra namn).
Och själv lever jag i någon slags banal villfarelse att det är ansvaret för Småpillet, eller bristen på detsamma, som skulle vara den viktigaste faktorn (utåt sett) för huruvida jag är en bra förälder eller inte.
Men jag jobbar på det.