Lilla Svalan kunde inte somna i går kväll. Hon grät länge.
Det var Döden som gjorde sig påmind igen. Han är en trogen besökare som gärna dyker upp när det är dags att sova.
Lilla Svalan var så ledsen när hon tänkte på att vi alla ska dö. Hon, Guldgossen, mormor, farmor…
-Och ni kommer att dö! Då har jag ingen gossig mamma eller pappa längre.
Hur tröstar man ett barn som är rädd för döden? Vad säger man för att gjuta olja på vågorna? Sanningen är ju att vi alla ska dö, och ingen av oss vet när. Det kan ske om 40 år, eller i morgon.
Till slut ebbade tårefloden ut och snyftningarna avtog. När jag trodde att lilla Svalan somnat bröt dock en ny attack ut.
-Åh nej! Nu kom jag på att man ju inte vet HUR man kommer dö heller.
