Jag vet inte riktigt vilket talesätt som passar bäst in på min nattsömn. Jag väljer mellan “ont ska med ont fördrivas” och “inget ont som inte har nåt gott med sig”.

Min tandvärk börjar klinga av lite. Jag har sovit oroligt några nätter. Inte så att jag legat vaken i plågor några längre stunder, men jag har vaknat oftare än vanligt och drömt jobbiga drömmar med frågor som ska besvaras och uppgifter som ska utföras men som jag inte hinner bli klar med innan det är dags att vakna.

I natt har jag dock inte besvärats av tandvärken. Jag har inte ägnat den varken tanke eller känsla.
I natt har jag i stället haft mensvärk. Den där molande sorten som jag tror de flesta kvinnor i barnafödande ålder känner igen. En värk som är aningen kraftigare än min avklingande tandvärk och därför stört ut tandvärken.

Mensvärk är så vanligt och välbekant för min kropp att den inte brytt sig särskilt mycket om den.
Så i natt har jag sovit ganska bra.

Jag tror jag föredrar “Inget ont som inte bär något gott i sitt sköte”.