I natt ska Guldgossen lana på skolan. Som förälder kan jag tycka att idén är befängd. Varför sitta uppe hela natten och spela dataspel liksom? När man kan sova hemma i sin egen sköna säng i stället!

Som “ung till sinnet-människa” (vilket jag ibland fortfarande försöker ge mig på att vara) har jag dock full förståelse för företeelsen. Jag gillade också att vara vaken om nätterna när jag var ung (ehum… yngre).
Världen blev på något mystiskt eller kanske närmast mytiskt sätt – annorlunda. På natten skalades så många oväsentligheter bort. Kvar blev bara det allra viktigaste. Och när man är ung är det viktigaste en själv, och den mitt emot.

De bästa och djupaste samtalen äger alltid rum om nätterna. Kanske är det därför de djupa samtalen dör ut när man blir vuxen. Inte bara för att behovet av att utforma och omforma livet ebbar ut ju längre livet löper och ens personlighet blir mer fast i formerna, utan även för att man som vuxen prioriterar sömn långt före andra behov. I alla fall när man varit småbarnsförälder.

Eller så pratar jag bara om mig själv nu. Jag sover ju betydligt hellre en natt än sitter vaken och pratar. Hur ska jag ens orka prata om jag tvingas vara vaken om natten?

Jag undrar hur det ska gå i natt. Det är nämligen inte bara Guldgossen som ska vara vaken. Jag har i ett anfall av “varför-skulle-inte-jag-kunna-ställa-upp?” råkat lova att jag kan vara vakt, när som helst under lanet. Jag skulle gissa att det kanske inte är så många andra föräldrar som vill vakta ett lan missinassen så jag blev inte särskilt förvånad när jag fick ett SMS tidigare i veckan:

“Hej! Du är en lämplig kandidat för att vara ansvarig vuxen under Lanet. Vi är tacksamma att du har anmält dig! Din tid du ska infinna dig på skolan är: 02:30 – 06.30. Du måsta stanna kvar tills en ny vuxen byter av din tid. Hör av dig om du har några frågor.”

Jag har en fråga. Vilka droger är godkända för att lyckas hålla sig vaken? Kan man ta till tyngre grejer än kaffe? Rosenrot till exempel…