Jag har börjat bli disträ. Eller så har jag alltid varit disträ men nu har det blivit värre.
När jag kom till ytterdörren på jobbet för en liten stund sedan upptäckte jag att den var låst. Jag suckade och ställde mig för att vänta på någon som kunde låsa upp.
Först efter en liten stund kom jag på att jag ju själv har nyckeln.
Elin: Alltid? Det kan jag inte minnas…
Disträ? Men det har du väl alltid varit? 🙂
…och jag ler…. 🙂
Trevlig helg!
Jadu, vad ska man göra? En gång stod jag framför bildörren och stirrade på passerkortet till dörren på jobbet. Fattade inte hur jag skulle kunna komma in i bilen. Nåja, förlamningen släppte väl efter några sekunder, men ändå.