Den här dagen bjöd på en riktigt jobbig morgon.
Guldgossen hade en anings feber i går kväll och i morse var den visserligen borta, men han var ofantligt trött. Så trött att han grät, vilket minsann inte hör till vanligheterna.
Han ville inte kliva ur sängen, han ville inte borsta tänderna, han ville inte byta om. Han ville inte ens åka till skolan, trots att det är slöjd i dag.
Det var mer fart på lilla Svalan, som nog förstod att det inte var läge att sätta sig till motvärn.
När vi väl kommit till skolan, trots allt bara någon minut försenad, orkade dock inte lilla Svalan hålla masken längre. Då var det hennes tur att gråta lite. Hon kastade sig runt min hals och ville inte att jag skulle åka till jobbet. Dessutom var hon rädd för TBE-sprutan vi ska ta i eftermiddag och behövde utgjuta sin oro en stund.
Summan av kardemumman var att jag kom i väg en aning sent från skol-lämningen. Inte så att jag var orolig för att komma för sent till jobbet, jag har alltid några minuter tillgodo, men i alla fall.
När jag svängde ut från Gamla Läckövägen upptäckte jag att bönderna har kommit till stan.
Vet ni förresten hur man ser att bönderna har kommit till stan?
Det är bara att räkna hur många sparvar som fastnat i grillen.
När bönderna kommer med sina spannmålskärror händer det att de spiller ut en del av den värdefulla lasten. Genast kommer en flock sparvar och pickar i sig de små kornen. Och de har inte alltid vett att flytta på sig bara för att det kommer en bil på vägen. Två svärmar körde jag igenom på väg till jobbet.
Ute på den större vägen fastnade jag genast bakom två långsamma traktorer och hade inte möjlighet att köra om mer än den ena. Det hade jag dessutom ingenting för. När jag närmade mig rondellen vid Willys tog det stopp. Eftersom jag låg bakom en heltäckande kärra såg jag inte vad det var som orsakat stoppet förrän jag, med många långa stillastående pauser, fått krypköra lite grann.
I rondellen höll några gatuarbetare på att fräsa upp asfalten och blockerade mestadels båda vägbanorna.
När jag såg hur fort stoppet åt upp min kvarvarande tid drog jag iväg ett SMS till jobbet och förvarnade om att jag skulle komma sent.
Stoppet släppte strax efter det och jag kom bara några minuter efter åtta.
Nu sitter jag mest och funderar på hur Guldgossen har det. Jag har inte lyckats boka något besök på förmiddagen ännu och har en känsla av att hela dagen kommer bli misslyckad.
