I går satte jag upp lite familjebilder på väggen bredvid mitt skrivbord. Jag tänkte att det kunde pigga upp mig lite och göra mig på bra humör.
På bra humör är jag, men så in i bängen infernaliskt trött. Det hjälper inte ett dugg att titta på en leende lilla Svala, en finurlig Förundersökningsledare eller en gladlynt Guldgosse.
Och allt är Johan Falks fel. Och lite Guldgossens.
Jag tillbringade lite för lång tid med Johan Falk i går kväll medan jag strök en hög kläder. Lurarna åkte på för att inte störa barnen som höll på att somna. I soffan satt Förundersökningsledaren och vek handdukar och parade ihop sockar. Även han hade lurar, kopplade till den bärbara datorn där han tittade på en annan film.
Jag var tvungen att skratta åt oss för det såg så roligt ut. Vi jobbade båda med tvätten, befann oss i samma rum, men i helst skilda världar – uppslukade av var sin film.
Börjar man titta på ett program vill man inte gärna avbryta sig mitt i, även om klockan passerar läggdags. Jag kom inte i säng förrän halv elva och sedan tog det en halvtimma innan jag lösgjorde mig från spikmattan och la mig tillrätta bland lakanen.
Strax före fyra kom Guldgossen in i sovrummet. Han hade drömt att vi köpt ett nytt coolt tält med två sovrum och en öppen plats för kök (ungefär så ser vårt befintliga tält ut så jag lyckades inte riktigt förstå vad som var så coolt med hans drömtält). Vi satte upp tältet i trädgården och sedan byggde jag ett litet hus med hjälp av en filt och mina ben (det tycker jag verkar mer coolt än ett vanligt simpelt tält!). Guldgossen och lilla Svalan gick in i huset och Guldgossen bad om lite vatten, vilket jag vägrade ge honom. Han bad mig flera gånger men jag var elak och sa bara nej. Sedan vaknade han och var ledsen för att jag varit så elak.
Guldgossen fick naturligtvis ligga mellan oss ett tag, tills tårarna torkat och sömnen infunnit sig på nytt.
Efter en timma orkade jag inte ligga och trängas mer utan väckte honom och föste iväg honom till sin egen säng. Han var nästan tårögt tacksam när jag följde honom till sängen och gav honom en ny godnatt-kram och till på köpet hämtade ett efterfrågat glas vatten.
Nu på morgonen har Guldgossen berättat att jag kanske inte var så elak i drömmen ändå. Det var nämligen inte vatten han bad mig om, utan CocaCola. Och när jag inte ville ge honom det bad han om “dricka”. Jag undrade om han sagt att han ville ha “något att dricka” eller om han ville ha “dricka” eftersom det är milsvid skillnad mellan de två begreppen. Guldgossen hade sagt “dricka” men då menat vatten, påstod han. Jag kontrade med att “dricka” för mig innebär sockerdricka eller någon annan söt kolsyrad läskeblask, så det var väl inte så konstigt om jag sagt nej.
-Men vad trodde du jag menade i min dröm då? undrade Guldgossen och det kan naturligtvis ingen annan än han svara på. Dessutom var det alldeles för tidigt på dygnet för sådana djuplodande analyser så vi lät det hela bero.
