I dag är det inte en sådan där jublande glad hurra-hurra-dag.
Lilla Svalan knöcklade till foten under en intensiv fotbollsmatch på rasten i skolan i går. I dag linkar hon och kan varken vara med på gympan eller på kvällens fotbollsträning.
Guldgossen har drabbats av “den stora tonårströttheten” och kan knappt öppna ögonen vid frukostbordet. Allt han längtar efter är att få sova, sova och sova.
Det började regna vid åttatiden i går kväll och håller på fortfarande. Världen är våt.
På väg till jobbet upptäckte jag att tennisskor också blir våta när det regnar. Och sockar. Och vantar, mössa, glasögon och ryggsäck.
Men det värsta av allt – det som ger mig känslan av en förlorad dag redan på förhand – är att min drog är slut hemma i skåpet. Jag tog den sista rosenrotstabletten i måndags och tvingas nu försöka uppbåda energi på egen hand. Jag är inte helt hundra på att jag orkar…
**********************
Lite senare:
Nu är det lunchrast och jag har tagit cykeln fram på stan, i uppehållsvädret, och köpt på mig både Rosenrot och Ferronol så nu ska jag nog lyckas överleva åtminstone morgondagen.
