Klockan är tjugo i ett den 20:de juni. Förundersökningsledaren fyller år i dag. I några få skälvande dagar är vi lika gamla, sedan hinner tiden i kapp och jag blir återigen ett år äldre än min make.
Jag har precis sytt klart det sista stygnet på lapptäcket till Italiensysterns yngste son. Han kommer hit i morgon, som blivit i dag, för att fira Förundersökningsledaren.
När jag kom ner från övervåningen där jag suttit och sytt samtidigt som jag tittat på kronprinsessebröllopet, kom jag på att jag ännu inte slagit in paketen till Förundersökningsledaren. Jag ska också, i skydd av nattens mörker, leka tandfe och ersätta Guldgossens tappade tand med en guldpeng.
Det dröjer alltså en liten stund innan jag kan gå och lägga mig.
Jag tänker lite på dagens bröllop, jag hann ju se en hel del medan lapptäcket blev klart. Det var en så konstig blandning av uppenbara fånerier, som till exempel överhovmästarens gigantiska plym i hatten, och genuin och äkta kärlek och värme, som under Daniels tal. Jag hoppas att bröllopet om en månad blir lika fyllt av kärlek och värme, men saknar fånerierna.
