Guldgossen har sett fram emot att få åka till Sommarland. Han har tänkt och fantiserat och diskuterat och planerat i flera månader. Varje dag. När han gått och lagt sig och ska sova är det Sommarland han tänker på. När vi sitter vid matbordet och har en trevlig familjestund med samtal och diskussioner tar han upp Sommarland. Om vi är ute på långfärd med bilen (längre än en mil) så pratar han om Sommarland.
Guldgossen äter, sover och lever Sommarland.
Alla deltagare i klassfotbollen får en Sommarlandsbiljett som tack för sitt kämpande. Sommarlandsbiljetten gäller inte under hela sommaren utan bara vissa tider. Vi har naturligtvis tänkt att utnyttja biljetterna till våra barn och åka dit.
Nu har helgerna gått i från oss och plötsligt är det bara nu på lördag som vi kan åka.
För två-tre veckor sedan planerade vi in den 19:de juni som Sommarlandsdag. Sedan vi bestämde datum har Guldgossen intensifierat sina drömmar och planer. Hur det nu var möjligt. Han ser fram emot lördagen med en längtan som är enorm.
När jag tittade på väderprognosen i går så jag att det ska vara fint väder hela veckan, men på lördag ska det regna, blåsa och vara 8 grader varmt.
Jag började nästan gråta. Ett Sommarland i regn, blåst och 8 grader är inte ett Sommarland jag vill ta med mina barn till. Då är det inte ens lönt att åka dit.
Men vi kan bara inte låta bli att åka. Guldgossen kommer dö martyrdöden om vi inte kommer till Sommarland i år. Jag kan bara inte göra min son så besviken.
Vad göra?
Jag arbetar på ett företag som har en uttalad personalpolicy. Personalen ska arbeta hårt, vara på plats och i alla lägen göra sitt bästa. Men vår VD vill också att hans anställda ska värdesätta familjen och sätta dem i främsta rummet.
Jag var ändå tveksam till att be om ledigt. Vi har inte direkt ont om jobb. En dag borta ger högre arbetsbelastning på mina kollegor. Men vad är viktigast? Guldgossens högsta önskan eller en dags arbete?
På torsdag har jag fått ledigt. Då ska jag ta med mina barn till Sommarland. Enligt väderprognosen väntar strålande sol och lagom mycket värme. Jag är mycket tacksam till min arbetsledare. Jag sticker inte under stol med att jag för egen del hellre arbetat än att ensam springa efter två barn på ett stort Sommarland, men man kan inte behandla sina barn hur som helst.
