Utvecklingssamtalet med lilla Svalan och hennes lärarinna, var som en dröm för vilken kräsen förälder som helst. Det var idel lovord och beröm.
Lilla Svalan “sköter sig” och är jätteduktig på matte, svenska och allt utom att äta ordentligt. Hon har redan börjat koppla greppet på dubbelteckning (lam – lamm, tal – tall) även om de inte ens pratat om det i skolan ännu och hon är snabb i huvudräkning och fattar raskt galoppen när nya kunskaper introduceras.
I morgon är det Guldgossens tur. Jag förväntar mig kanske inte samma lovsångslika uppräkning av hans förtjänster men jag tycker själv att han utvecklats på många områden sedan samtalet i höstas.
Nu är det dock en sak som bekymrar mig inför morgondagen.
Tror ni att Guldgossens lärare även tittar strängt på elevernas föräldrar?
I dag hämtade jag Guldgossen redan tjugo i ett från skolan. Vi skulle till sjukhuset för en kontroll av hans ännu inte utvecklade, och förhoppningsvis aldrig någonsin utvecklade astma. Klockan två hade vi tid för utandningsprov och läkarbesök.
Min ovana trogen var jag några minuter för sent på plats för att hämta sonen. På väg till skolbyggnaden möter jag Guldgossens lärare. Hon är lång och lite “skarp” sådär, om ni förstår vad jag menar.
Vi hälsar och jag frågar om Guldgossen har lektion.
-Njaa, det är ju elevens val nu, svarar lärarinnan.
Guldgossen har utomhusidrott på elevens val. Det brukar innebära att han beger sig till skogs tillsammans med de andra i sin grupp.
-Jag vet faktiskt inte var de håller till, fortsätter lärarinnan.
Och det är då min spontana sida gör sig gällande. Utan att tänka på annat än att jag måste leta efter Guldgossen i skogen och att vi förmodligen kommer för sent till sjukhuset, så utbrister jag:
-Bajs också!
-Vad sa du, undrar lärarinnan förskräckt.
Och eftersom hon ändå är en lärarinna, och eftersom jag har en viss respekt för lärarskrået så upprepade jag lydigt:
-Bajs!
Så vad tror ni om utvecklingssamtalet i morgon? Borde jag vara orolig? Tror ni jag får kvarsittning?
