I morse började jag som vanligt dagen med att se över mina
små telningar på fönsterbrädan i allrummet. Jag drog förtjust häpet efter andan
när jag fick se att paprikafröna jag sått i en urdiskad creme fraicheburk plötsligt
valt att bryta fram genom ytan. Jag tog av det genomskinliga locket som jag
tidigare perforerat med potatisstickan och lät de små illgröna plantorna andas
frisk luft.
Samtidigt blängde jag uppfodrande på glassburken med paprikafrön som stått utan
lock, och som inte uppvisar någon som helst antydan till verksamt liv.

I uterummet upptäckte jag att några av mina omskolade växter
börjat mögla. Förmodligen har jag varit lite för ivrig med vattenkannan och det
är riktigt varmt och gott där ute när solen ligger på och värmer upp betonggrunden
så det är kanske inte så konstigt att det inte bara är växterna som frodas där.
Jag hämtade kanel i köket och doftade över den möglade jorden eftersom jag läst
att det ska hjälpa. Dessutom flyttade jag de angripna krukorna närmare glasdörrarna
för att jorden ska få en chans att torka upp lite.

När jag ändå var i uterummet bestämde jag mig för att min
fikonplanta ska få slippa värmen för en dag och konkade ut den tunga krukan på
altanen. Det kändes varmt och gott även ute och jag trodde verkligen att
fikonet skulle klara sig från en köldchock, även om bladen riste av kylan när jag
stängde dörren efter mig.
På cykel till jobbet upptäckte jag att det inte alls var så varmt ute som
solskenet gav sken av, så nu hoppas jag innerligt att fikonplantan förlåter mig
när jag kommer hem.

Morgonens bästa var att jag hann lägga rabarber på ett mjölkpaket
innan Förundersökningsledaren var där med sin klåfingrighet och slängde min
skatt.
Jag hann även skölja ur en saftflaska som innehållit mjölk och som jag fyndade
i soporna efter fotbollsklubbens föräldramöte i går kväll. De där pet-flaskorna
är guld värda som miniväxthus när det är dags att plantera ut basilikan.

Ja, det var min morgon det!