Vi ägnar lördagen åt att städa.
Det är det värsta jag vet.
Tyvärr verkar det som om jag lyckats överföra mina aversioner på barnen.
Lilla Svalan städar sitt rum i en kvart och bryter ihop med skrik och gråt och påståenden om att hon är så trött, så trött.
För Guldgossen går det ännu sämre. Han protesterar vilt redan innan han börjat.
Som tur är förstår båda barnen när jag pedagogiskt förklarar att de ska vara glada att de bara behöver städa sina rum. I dag städar Förundersökningsledaren och jag resten av huset. Egentligen använder de kök, toaletter och vardagsrum lika mycket som vi, så städningen är inte på något vis rättvist fördelad.
Hädanefter ska jag tycka att det är en fröjd att städa. Det är så roligt när det blir rent och luktar gott. Det är så skönt att få ta ett skurtag med trasan och köra toaborsten runt-runt.
Även om jag förmodligen inte kommer kunna lura mig själv, kanske jag i alla fall kan påverka barnen.
Ja, det är nog en typisk bortbyting du fått Fisken!
Nej det är hopplöst. Jag har provat!
6-åringen tycker att det är vidrigt att städa oavsett vad man hotar/lockar/säger.
3-åringen däremot brukar “tjuvstarta” med städningen för att vara säker på att få din veckopeng, vilket gjort hans rum till det utan tvekan renaste! Betyder detta enligt din teori att han är en bortbyting? 🙂
Bra idé Lisbeth!
Men jag tror att jag i så fall kommer be barnen städa sina rum PLUS något mer.
Vi försökte en kort (mycket kort!) period med att barnen skulle städa sina egna rum. Vi bytte snabbt taktik till att alla hjälps åt med allt. När det är dags för städning brukar jag säga så här: Det finns två toaletter, två våningar som ska dammsugas, golv som ska torkas etc. Så får alla välja vad de vill. Brukar inte vara några större problem – “jag tar toaletterna”, “jag dammsuger ovanvåningen” etc.Bara ett litet tips. Det där med att de skulle städa sina egna rum föll bl a på att två av barnen delar rum. Och den ena är ordningsam och den andra inte….