Förutom
Sveriges statsskick och Vasatiden, så är det inte mycket annat än trädgård med
blommor och grönsaker i min hjärna just nu. Jag har två femliters glasslådor
fulla med toarullar där chili, purjolök, basilika och olika tomatsorter trängs.
Snart är det dags att plantera om dem i något större och jag funderar som bäst
på om jag ska ställa tillbaka planteringskrukorna i glassbyttorna eller om jag
ska gå till Second Hand och fynda fler brickor.
Än så
länge är det bara en enda liten (och då menar jag verkligen liten) påsklilja
som blommar i trädgården och jag är väldigt sugen på att få ute lite färg,
åtminstone vid entrén.
Så igår gick jag fram till torget och köpte lite blommor som jag kan plantera
ut i krukor på trappen. Det fanns tre olika blomsterförsäljare på plats och jag
ratade raskt både gaphalsen uppe vid guldaffären och hemmaodlarna vid Handelsbanken.
I stället siktade jag in mig på de trevliga utländska männen som nästan alltid
har ett stort utbud av välskötta billiga växter och som brukar husera nästan
mitt på torget.
Jag
hittade en vit och en mörklila ranunkel. Ljusblå och vita violer, blå förgätmigej
och två pappersrosa smårosor.
Jag var lite osäker på ranunklerna, klarar de verkligen minusgrader, så jag
frågade försäljaren om det gick att plantera ut dem redan.
-Blomman känslig… altan eller garage eller du har bra balkong eller ställe… när det är kallt… man väntar… eh, det heter…
det kommer…
-Menar du frost, försöker jag hjälpa på traven.
-Förlåt! Jag inte kan koncentrera. Jag bara tittar din mössa!
