Jag har funderat en stund på vad det kan vara som fått mig på så bra humör, så att jag trots huvudvärk, halsont och snuva, inte bryter ihop över morgonens fadäs. Jag har kommit fram till att det förmodligen är mina vackra naglar.

Jag brukar aldrig måla naglarna. Oftast har jag ganska korta naglar och känner inget behov av att framhäva dem på något sätt, men jag har också ganska starka naglar så det är inget problem för mig om jag vill spara ut dem till en lite kvinnligare längd.
I dag ska familjen Zäta åka på 60-årskalas i Göteborg, och även om jag inte bestämt vad jag ska ha på mig än, så har jag i alla fall bestämt mig för att ha snygga naglar.

I går kväll målade jag naglarna i en skön mjukröd nyans, som drar lite åt korall.

Nu sitter jag här och napprar på tangentbordet med mina fina naglar och är på det stora hela taget ganska nöjd med livet, trots att jag klev upp en timma för tidigt.

Egentligen skulle jag arbeta i Kaffestugan i dag, men eftersom vi ska till Göteborg så har jag bytt min lördag med en mycket tjänstvillig och härlig karl. Vi är två kvinnor i min grupp som har ansvar för att starta igång och räkna ihop kassaapparaten, och efter mitt byte fick jag reda på att även den andra kassakunnig kvinnan bytt. Så nu finns det ingen som kan starta upp kassan i Kaffestugan.

För att lösa situationen så smidigt som möjligt bestämde jag mig för att gå upp en och en halv timma tidigare än beräknat och åka ner till Kaffestugan för att dra igång kassan, och sedan åka hem och göra mig klar för vår Göteborgsresa.

Jag gick upp kvart i sju och for direkt. När jasg kom ner till kyrkan kunde jag inte komma in. Nattlarmen var inte avaktiverat. Jag blev först tämligen konfunderad men efter en stud gick det upp ett litet ljus. Jag gick och läste på Kaffestugans öppetider och insåg snabbt att jag tagit fel på en timma.

Så nu sitter jag här, en välbehövlig sömntimma fattigare än nödvändigt, men på oförtjänt gott humör.