I tisdags var Guldgossen och jag på sjukhuset för att få hanteringsanvisningar för en Epipen.

När Guldgossen var liten var han mer allergisk än han är i dag. Mjölkallergin och äggallergin har tursamt nog växt bort. Det är “bara” pollenallergi, pälsdjursallergi, nötallergi, jordnötsallergi, äppelallergi och potatisallergi kvar.
Efter att Guldgossen fick en väldigt allvarlig allergichock som bäbis, fick vi en adrenalinspruta att kunna använda om olyckan skulle vara framme igen. Tack och lov har vi aldrig behövt använda den.

Förra veckan var Guldgossen lite obetänksam och fick i sig choklad med hasselnötter i. Han messade mig från bussen på väg hem och bad om hjälp med medicinering. Jag satt ju på jobbet och blev lite stressad när jag sedan fick fem sms med texten “Hallå!” inom en minut. Som tur var blev det inte allvarligare än en kliande mun och hals och en uppsvullnad underläpp men tanken väcktes hos mig: Det kanske vore skönt att ha en adrenalinspruta till hands om något allvarligare inträffar.

Jag ringde barnmottagningen på sjukhuset, där vi varit så många gånger på allergikontroller med Guldgossen, och de lovade skriva ut recept på en epipen och på en annan medicin och så fick vi komma dit för att öva in oss på den nya adrenalinsprutan.

Den nya varianten av epipen är ännu enklare att hantera än den vi varit invanda på sedan Guldgossen var liten. Bara att ta bort hatten, sikta på låret, trycka in och hålla kvar. Både Guldgossen och jag övade oss några gånger och sedan räckte sköterskan fram handen för att få tillbaka övningssprutan.

Vid ett tidigare besök har Guldgossen övat på en astmainhalator. Han fick även med sig övningsinhalatorn hem för att kunna hålla sig ajour med förfarandet.
Nu fick Guldgossen för sig att han skulle få med även övningssprutan hem.

Så när sköterskan sträckte fram handen misstolkade Guldgossen gesten och tog ett rejält tag om den utsträckta kardan och skakade energiskt med orden:
-Ja, tack så mycket för den här gången!

Jag tror att både sköterskan och jag var lika förvånade över vilken osannorlikt väluppfostrad son jag har!