Guldgossen ska åka på skidläger till Hovfjället på lördag.
Han längtar. Jag bävar.
Som den förståndiga mor jag ändå är har jag inte med ett ord yppat mina farhågor för honom, men jag är nervös.
Tänk om han trillar och bryter tummen, eller gör en vurpa och svimmar av, eller kör omkull och knäcker nacken, eller halkar på en isfläck och bryter benet, eller…
En moders omsorg tar inte alltid logiska uttryck.
Men jag är glad att han är glad.
Och Guldgossen bryr sig inte det minsta om att han inte kan åka skidor. Det är knappt nämnvärt i sammanhanget. Han ska ju på LÄGER! Jättekul och bara jättekul.
Jag vill gärna att det ska få vara så, så jag kniper ihop läpparna och spar på alla förmaningar som vill bubbla upp.
