Efter middagen igår hade jag en riktigt skön stund. Jag kröp upp i fåtöljen framför brasan och läste Michael Connellys elfte bok om Harry Bosch – “Fällan”.
Jag har lånat bokserien av Falunsystern och läser de hittills utgivna böckerna i ett svep.
Jag gillar att göra så, att läsa allt på en gång. Risken att tröttna finns där naturligtvis men samtidigt är det så intressant att följa författarens förändringar av sin huvudkaraktär.

I Harry Bosch fall har det gått utför. Han har blivit allt suddigare i konturerna.
De två sista böckerna är dessutom skrivna i jagform. Det tog ett tag innan jag förstod vad som var fel. Först trodde jag att förlaget bytt översättare men sedan förstod jag vad det var.

Jag vill inte klanka ner på det här med jagformsskrivandet. Vi som bloggar skriver ju i jagform för jämnan (hur skulle det annars se ut…) men i Conellys böcker var det inte ett lyckat drag. Det tog bort mycket av spänningen, samtidigt som jag blev besviken på att huvudpersonen inte delar med sig att sina känslor och upplevelser, inte släpper in läsaren. Jagformen öppnar ju annars upp för just det.

Nu ligger den tolfte boken -“Fallet avslutat”, framför mig på frukostbordet. Jag har tjuvkikat lite och sett att författaren gått tillbaka till sitt tidigare upplägg med att beskriva Harry Bosch i andra person. Det får mig att dra en lättnadens suck och jag ämnar ta med mig boken till jobbet och byta ut lunchpromenaden mot en stunds brottslighet i Los Angeles.