I dag har vi firat att vi bott i vårt hus i 10 år.
Det var på dagen tio år sedan vi flyttade in. Allt var nytt och fräscht. När vi duschade i badrummet på övervåningen på kvällen var det som att bo på lyxhotell. Kaklet var rent, toalettstolen och handfaten skinande blanka. Ingen hade använt något av det innan oss.
Mitt tydligaste minne är just den där kvällsduschen. Med bara fötter på det värmeslingsvarma klinkersgolvet. Hur vi bara förundrades över allt det fina som nu var en del av vårt hem. Vårt nya hem. Som vi byggt i vårt anletes svett (och kanske allra mest med svärfars svett…)
Men vi hittade inga handdukar. Vi letade i varenda väl uppmärkt bananlåda. Vart i allsindar kunde vi ha lagt dem? Hade vi missat att få med oss handdukarna i flytten? Nej, det var inte möjligt. Allt var länsat och rent när vi lämnade bostadsrätten.
Vi fick torka oss med lakan efter duschen.
På morgonen dagen efter inflyttningen bestämde vi oss raskt för att åka till IKEA i Jönköping och införskaffa lite handdukar. Det gick ju inte an att leva i ett läckert badrum och inte kunna använda det!
Så vår först dag i vårt nya hem lämnade vi helt sonika hemmet. Vi skrattade åt det där. Hur konstigt det var att vi åkte hemifrån det första vi gjorde.
När vi kom hem på kvällen med både en hel uppsättning handdukar i olika storlekar och lite annat smått och gott som vi köpt på oss, skrattade vi ännu mer. När vi funderat ut var vi skulle förvara våra handdukar och drog ut den som vi trodde – tomma byrålådan i sovrummet – hittade vi alla våra handdukar. Dem hade tydligen svärmor varit vänlig nog att packa upp åt oss när vi flyttade in.
I kväll har vi firat tioårsjubileum med att äta pizza och titta på gamla bilder. Lilla Svalan och jag har tillbringat flera timmar tillsammans med picasa och en datorskärm. Det har varit en bra firande. Guldgossen har åkt pulka i Villabacken tillsammans med ungdomarna i kyrkan och Förundersökningsledaren har tvättat bilen. Ett bra firande, som sagt…
