När jag lämnade lilla Svalan till frukost på fritids i morse tittade hon oroligt på mig med sina stora rådjursögon och frågade med allvarsam stämma:
-Tror du Guldgossen behöver runka?
-Nej, lilla Svalan. Jag vet inte om han behöver röntga nacken.

Jag kastade en förstulen blick runt bordet där det satt en hel drös små flickungar med full uppmärksamhet riktad åt vårt håll.
-Och så heter det röntga. Du får inte säga det andra ordet. Det betyder något helt annat.
-Vad betyder det då, frågade Flickunge nr 1.
-Vad var det för ord, frågade Flickunge nr 2.
-Jag hörde inte riktigt vad lilla Svalan sa, sa Flickunge nr 3.

-Jag tänker inte säga ordet, för det är inte rumsrent, förklarade jag.
-Vad betyder rumsrent, frågade Flickunge nr 4.
-Var det ett fult ord, sa Flickunge nr 5.

Pillemarisk förväntan lyste ur sex par ögon när de nu nosat upp en vuxen, en förälder som varit på vippen att lära sin dotters klasskamrater ett fult ord.

-Jag säger inte ordet, hävdade jag bestämt.
-Det var runka! förtydligade lilla Svalan hjälpsamt.