Skolornas höstlov är en fantastisk uppfinning!
Vilken utmärkt anledning till att ta ledigt från jobbet och resa i väg för att ladda batterierna just när höstens guldgula och klarluftade fas övergår i en betydligt gråare och kallare.
Eftersom jag har förmånen att ha en syster som bor i Italien så styrde familjen Zäta kosan mot varmare breddgrader. Först för några dagars skönt umgänge med Italiensystern, hennes man och deras två gossar, och sedan för några dagar i Rom.
Förundersökningsledaren hade gjort sig förtjänt av sitt epitet och planerat in de för oss viktigaste sevärdheterna utifrån kartan och vi var alla duktiga till att promenera så vi hann med allt vi tänkt och lite till. Att vi bodde i en lägenhet “mitt i smeten” gjorde inte utgångsläget sämre.
Efter tre och en halv dag med historiens vingslag fläktandes i nacken kan jag konstatera att Rom är en stad av gatsten, tiggare (företrädesvis äldre kvinnor), idiotiska trafikregler (som gör att man inte kan vara säker på att komma helskinnad över gatan även om du går på övergångsstället vid grön gubbe), renoveringar (jag imponerades av hur mycket tid och pengar kommunen lägger ner på att hålla sin stadsbild i trim (jag hoppas de får EU-bidrag)), ambulanser (som hördes med ojämna mellanrum dag och natt (inte konstigt med de trafikreglerna)), poliser (i varenda gathörn), rökare, duvor, statyer, kyrkor, påstridiga försäljare (som dock var lätta att pruta med), trappor (jag kommer ha träningsvärk i vaderna i flera dagar) och stora flockar kajor som flyger svepande över himlen i skymningen (och när det blivit mörkt sitter de i träden och bajsar på alla som passerar förbi (utom på Guldgossen för han rörde vid Petrusstatyns högra fot när vi var inne i S:t Peterskyrkan och det sägs bringa tur för resten av livet.))
Jag har kastat en slant över axeln i Fontana di Trevi och har alltså möjlighet att komma tillbaka igen. Då ska jag äta mer glass och se till att vi hyr ett hotellrum eller en lägenhet med hiss.
