Det bidde en VAB-dag i alla fall.
Lilla Svalan bröt ihop fullständigt när hon förstod att hon skulle gå till skolan medan Guldgossen fick lov att stanna hemma. Jag har lovat att hämta henne så fort skolan är slut, men jag misstänker att hon inte kommer vilja följa med mig hem för hon har så roligt på fritids.
Det är inte någon större fara med Guldgossen. En aning feber och vanlig förkylning helt enkelt. Men jag känner mig som en ovanligt bra mamma som ser till att hålla honom hemma. Jag vet ju att det är rätt och det bästa, men det är så lätt att tvinga iväg de små liven till skolan ändå, bara för att man själv hellre jobbar. I alla fall är jag så´n. Det klart att det är skönt att vara hemma en dag, men uttrycket “plikten kallar” är alldeles för djupt inpräntat i mig för att jag ska må riktigt bra när jag inte jobbar.
Jag var förresten en halvtimma på jobbet i morses i alla fall. Bara för att starta igång veckan. Jag vet ju att de klarar sig bra utan mig och det är väl lika delar fåfänga och pliktkänsla som ligger bakom, men i alla fall. En halvtimmas jobb är ju dessutom knappt ens försvarbart ekonomiskt och absolut inte miljömässigt med bilresa fram och tillbaka, men jag kompenserade det med att handla på vägen hem.
Guldgossen är så pass stor att han klarar sig själv ett tag nu, men jag ringde ändå hem två gånger under de två timmar jag var borta. Och när jag kom hem tyckte han att jag varit borta onödigt länge.
Nu ska jag försöka att låta bli att blogga bort den här dagen.
Planen är att spela spel med Guldgossen, sy på ett lapptäcke (mer om det i nästa inlägg) och att ta hand om tvätt.
I kväll ska jag öva med kvartetten inför julottan. Vi ska träffas halv sex.
Klockan sex är det familjekväll för alla som hör ihop med någon i lilla Svalans klass. Förundersökningsledaren ska ta med sig barnen dit.
Klockan sju ska han vara på Tillväxtgruppssamling för killarna och jag får sluta övningen halv sju och åka till familjekvällen och byta av honom.
Det är för väl att vi har råd med två bilar!
