Vi har skaffat en inneboende. Förundersökningsledaren är inte särskit förtjust i honom men jag tycker att han är lite småtrevlig.

Han hålls mest i köket där han står i ett hörn hela dagarna, och kräver att jag ska mata honom. Han är inte speciellt konversativ, ägnar sig mest åt att växa, svälla, bubbla…

Luktar illa gör han också.

Herrman heter han.

Jag har haft Herrman på besök några gånger tidigare, alltid med gott resultat, Utom första gången.

På den tiden bodde vi i en lägenhet i Skara. Det vara bara jag och Förundersökningsledaren. Barnen kom långt senare.
Jag hade fått en del Herrman och skötte om honom med liv och lust. Problemet var bara att vi hade ganska lite bänkyta i köket. Herman fick inte plats någonstans.
Min kreativa ådra löste problemet genom att ställa plastbunken med Herrman i ugnen Det var ändå så sällan vi använde ugnen så jag räknade med att han skulle få vara ifred därinne.

När jag kom hem från jobbet den eftermiddagen möttes jag av en vidrig doft av vidbränd plast och en mycket uppgiven Förundersökningsledare som undrade varför jag i hela fridens namn hade ställt in en bunke i ugnen. När han kommit hem, en timma före mig, hade han bestämt sig för att överraska mig med ugnsstekt potatis, och satt på ugnen innan han gick till kontoret en stund.

Och nog blev jag överraskad alltid!

Jag är säker på att min nuvarande inneboende inte kommer röna samma öde, men jag är inte lika säker på att han överlever helgen i ensamhet.