Den här dagen började väl inte sådär jättebra.
Lilla Svalan kom tassandes ner från övervåningen och kraxade fram ett ömkligt:
-Jag har ont i halsen.
Det var på vippen att jag hörde vad hon sa och efter en snabb kontroll konstaterade jag att hon verkligen var röd och svullen i svalget.
Efter lite frukost och mentalt stöd bestämde hon sig i alla fall för att göra ett frest och fara till skolan.
Morgonrutinerna tog lite längre tid än vanligt eftersom jag försökte vara en snäll curlingmamma och serva med smörgås och varm O´boy.
Plötsligt var klockan dags att sätta sig i bilen för att köra till jobbet.
Trög-tugg, trög-tugg, trög-tugg och sedan tystnad var vad som mötte mig när jag vred om nyckeln.
Och detta trots att Förundersökningsledaren matat min bedagade pärla med både batterivatten och laddning under natten efter att vi varit tvugna att kabelstartat när jag skulle till Guldgossens utvecklingssamtal efter jobbet i går.
En liten tanke på busstidtabellen svävade förbi mitt medvetande men jag släppte snabbt tanken eftersom jag inte vet när bussen kommer eller går. I stället drog jag raskt på mig regnbyxorna och kastade mig på cykeln.
Det tar betydligt längre tid att cykla till jobbet jämfört med att åka bil men jag lyckades med konststycket att komma i tid.
Mina kollegor satt samlade runt köksbordet och skulle precis dra igång dagen när jag kom in som en dränkt katt.
Regnbyxor och en höfselig jacka hade lyckats mota bort regnet från stora delar av kroppen men det hade varit smartare med en plastpåse på skallen än min numera dyngesura mössa. Vantarna var också våta, och halsduken, för att inte tala om mina skor, sockar och fötter.
Regnbyxorna hade inte bara lett bort vattnet från benen utan även lett det rakt ner i mina skor.
Nu har jag hängt upp mössa, vantar och halsduk på elementet och hoppas att skorna torkar av sig själva i skostället.
Lilla Svalan är lite ledsen över att jag inte kan hämta henne med bilen efter flöjtövningen. Nu i dessa vintertidstider hinner det bli mörkt innan hon ska hem och hon tycker det är läskigt att vänta på bussen själv.
Jag förstår henne. Jag ser inte alls fram emot att cykla hem i mörker och regn i kväll.
