Det har varit lilla Svalans helg den här helgen.
I lördags var hon med och spelade fotbollscup i Skövde. Visserligen gick det inget vidare för lilla Svalans lag men de kämpade väl och gjorde sitt bästa.
Jag är särskilt impad av lilla Svalans insats som målvakt. Hon är så orädd. När någon smäller iväg en riktig rökare så gör hon sig så stor som möjligt framför målet, och sträcker ut alla tentakler hon har för att stoppa bollen.
Själv hade jag helst krupit ihop i ett litet hörn för att slippa riskera få bollen i ansiktet.
I går döptes vår dotter. Hon har önskat detta ganska länge. Vi vuxna har avvaktat. Hon är ju inte så gammal. Men lilla Svalan har framhärdat. Och nu fick hon sin vilja igenom.
Det var en glädjestrålande liten Svala som klev upp ur dopgraven.
Som förälder känns det oerhört bra att veta att vad som än händer henne under livet finns ändå tryggheten i att vara älskad av Gud.
Efter gudstjänsten firade vi lilla Svalans födelsedag. Trots att hon fyllde för över en månad sedan har vi inte haft tillfälle att bjuda hem far- och morföräldrar till kalas.
Vi bjöd på baconlindad kyckling med potatisgratäng. Till kaffet blev det en glassbombsliknande variant av Charlotte Russe och så lite äppelpaj.
Jag tror lilla Svalan har varit nöjd med sin helg. Trots att hon varit trött, haft träningsvärk, huvudvärk och varit lite nervös inför både cup och dop, så har nog helgen gett mer behållning än bara en tilltrampad tå.
