Jag ringde Förundersökningsledaren igen. Det är som om längtan och kärleken har växt med avståndet. Jag saknar honom jättemycket. Och barnen också så klart.
Förundersökningsledaren gratulerade mig på 20-årsdagen. Jag hade glömt.
Idag var det 20 år sedan två ungdomar satt och pratade i en bil i flera timmar mitt i natten.
Någon dag senare ringde Förundersökningsledaren upp mig och sa lite svävande:
-Vad tycker du, jag tycker det kan vara bra att ha ett datum…
Och för er som tror pa nummerologi:
När Förundersökningsledaren funderade som mest på om jag var den rätta för honom (jag visste redan) satt han och lekte med siffror. Han provade att lägga ihop mitt och hans personnummer och simsalabim – det blev mitt telefonnummer.
(Att han ändå inte vågade ringa ämnar jag inte berätta…)
Och förresten, det har är inlägg nr 1989. Det var det året vi blev ihop.
Jag tror det är meningen att vi ska vara tillsammans!
