Jag är just nu barnvakt åt två små italienska barn (åtminstone halvitalienska). Ett av dem sover tack och lov. Det andra sitter i sin matstol och funderar på om det ska gråta eller låta sig nöjas med den tvivelaktiga underhållning jag bjuder på i form av gurglande läten och fula grimaser.
Som ni förstar har min Italien-syster övergett mig för en stund. Hon skjutsar Falun-systern och hennes fästman till tåget i Seregno. De ska åka till Milano för en eftermiddag på egen hand och sedan fotbollsmatch mellan Inter och ett Sicilianskt lag i kväll.
Det är inte så många dagar kvar av min semester nu. Idag och i morgon bara. På lördag går flyget hem kvart över nio.
Idag ska jag och Italien-systern titta på pärlor. Jag ar egentligen bara ute efter några oranga pärlor för att efter ett års väntan kunna göra ett armband en bloggvän beställt. Vi får se om jag har tur och hittar vad jag söker. Om inte så hittar jag säkert något jag inte söker och kan ta det med mig hem.
Jag pratar med Förundersökningsledaren varje dag, oftast både morgon och kväll.
Dels längtar jag efter honom ratt rejält vid det här laget, och dels beror det på att jag vill ha rapporter om hur lilla Svalan mår.
Efter att hon fick ganska plötslig och hög feber i måndags kväll har det inte direkt varit lugna fina dagar. Både på tisdag och onsdag har hon haft över 40 grader.
Igår kväll gick temperaturen ner av sig själv till 37,6 men i morses var det mellan 38 och 39 igen.
Jag tycker så synd om mina barn, och särskilt om Guldgossen. Förundersökningsledaren hade tagit ledigt från jobbet torsdag och fredag för att ta med barnen till Göteborg där de skulle ägna en massa tid både åt Lek- och Bushuset och Universeum. Barnen har sett fram mot det här ett bra tag, och nu blir det förstass ingen resa.
Om lilla Svalan mot förmodan skulle vara helt feberfri vid lunch idag kanske de kan åka bara till Lek- och Bushuset i morgon men det är som sagt inte så troligt.
