Det var sååå nära. Klockan var bildligt talat fem i tolv ( i verkligheten var hon nog kvart över sju).
Jag hade klarat dagens lopp, men så föll jag på målsnöret.
Fallet utgjordes av en finsk pinne och en sådan där amerikansk kaka med chokladbitar i.
Men jag har ju sagt till mig själv att inte vara fjompig och tacka nej när det bjuds. Och en stor kopp te med två fina kakor till var precis vad jag behövde då, så jag klagar inte.
Idag visar vågen tre hektos nedgång sedan dagen innan. Inget att hänga i julgranen precis men det är bättre det går sakta och åt rätt håll än fort och fel.
